Jag har aldrig varit intresserad av katter. Folk brukar fråga om man är en kattmänniska eller en hundmännsika. Jag är varken eller. Jag är en fågelmänniska och har alltid varit. Ändå bor det numera en brittisk semilånghår med häftiga, oranga ögon hemma hos oss. Vi har adopterat en katt. Så här gick det till.
”Nej, vi ska inte ha någon katt.” Min tonåriga dotter hade fått en ny passion – katter. Under lång tid stod jag emot hennes tjat. Mina motargument var många:
- Det är dyrt att ha katt.
- Mina systrar (hennes mostrar) är allergiska och kan i så fall inte komma på besök.
- Vi har en ny soffa – tänk om katten börjar klösa på den.
- De hårar ner över allt.
- Deras bajs och mat luktar illa.
- Vi bli väldigt låsta och kan inte åka bort hur som helst.
Och så vidare. Jag är, som sagt, en fågelmänniska. En katt lockar mig inte. Jag har ingen aning om hur man tar hand om en katt. Svaret blev: ”det blir ingen katt, basta!”
Volontär på Stockholms katthem
Min dotter har aldrig kunnat ta ett nej så katt-tjatet fortsatte, men till slut insåg hon att jag inte skulle vika ner mig. Hon ville verkligen ha en katt så när hon inte fick någon började hon leta efter andra sätt att få utlopp för sitt kattintresse. Hon kom på att hon skulle kunna börja som volontär på Stockholms katthem!
Sagt och gjort. En sen och vintrig kväll i november åker hon till katthemmet efter skolan, långt ute i Nacka för att gå introduktionskurs. Kursen gick bra och hon fick sin volontärtröja och var nu redo att ta hand om oönskade katter. Hon skrev upp sig på pass varannan lördag med start klockan 09.15. För att hinna dit var hon tvungen att gå upp vid sju och sedan åka tvärs igenom hela stan med lokala transportmedel.
Tonåringen imponerar
Det här imponerade på mig. Min tonåring, som vanligen inte vill bli störd innan klockan två på lördagarna, gick alltså gladeligen upp i ottan för att få pyssla om katter. Och hon fixade jobbet helt själv. Wow! Hon menade verkligen allvar.
Jag började vackla. Vi kanske skulle skaffa katt ändå. Det var faktiskt två stora fördelar med att hon jobbade som volontär. Dels lärde hon sig hur man tar hand om en katt och sedan hade hon som volontär första tjing på de katter som kom in.
Hennes lycka var total när jag släppte bomben. Men, jag ställde vissa villkor.
Mina villkor
Jag ville ha en ensam, äldre katt, gärna typ åtta år, som förhoppningsvis är lugn och gillar att ligga och päsa i soffan – inte vässa klorna på den. Katten skulle också vara korthårig. Jag har ju hört av kattägare hur mycket de fäller. Sedan fick den inte ha någon tandsjukdom. Veterinärskostnader är inte att leka med och försäkringar täcker inte alltid sådana.
Jakten är igång
Jakten på den perfekta katten att adoptera startade. Katterna på Stockholms katthemmet var alla just då för unga eller så ville de ha en kompis så där blev det inget napp.
Nästa steg blev att besöka stans kattkafé för att se om de möjligen hade en lämplig katt att adoptera. När vi hittade en mysig, lugn, lite äldre honkatt fyllde vi genast i en ansökan och höll tummarna. Skulle hon bli vår? Nähä, tyvärr, hon gick till ett annat hem.
Var fanns katten för oss?
Jaha, hur skulle vi göra nu då? Det finns ju fler katthem! Kattstallet, som har kafé på helgen, blir nästa anhalt. Vi spanar genom fönstret på deras inglasade rum och fastnar för Bowser. En stor, bamsig svart och vit hankatt. Honom ville vi boka.
För att boka en katt måste du besöka katten. Kattstallets besökstider var dagtid på vardagarna. Inte på kvällar eller helger. Det gick ju inte. Dottern och sonen går i skolan. Nähä, det blev nitlott där också. Hur gör vi nu? Att det skulle vara så här krångligt hade vi inte förväntat oss.
Plötsligt fanns han där
Just då dök det upp en intressant katt på dotterns katthem. En treårig hane, en grå brittisk semilånghår med vackra, oranga ögon och som ville bo själv utan kompis. Lite yngre än vad jag tänkt mig och längre päls men det är i alla fall inte någon kattunge. Hans ägare, en familj med småbarn, hade blivit allergiska och var tvungna att lämna iväg honom. Honom vill vi ha! Dottern bokar honom med mitt godkännande. Nu skulle vi alla tre träffa honom två gånger på två veckor innan han kunde flytta hem till oss enligt reglerna på katthemmet.
Välkommet besök
Shipi, som katten heter, blev väldigt lycklig när vi kommer och besöker honom i hans glasbur. Det här verkar lovande. Han är inte alls skygg utan trivs i vårt sällskap. Tycke uppstår från båda håll. Tjoho, honom ska vi ha!
Shipi – en bra nybörjarkatt
Nu har Shipi bott hos oss ett tag. Vi har haft tur att vi fick just Shipi. Han är en bra nybörjarkatt. Otroligt snäll och lätthanterlig. Och nej, river inte i den nya soffan. Bara där han får – på sitt klätterträd och på en matta i hallen. Puh, tackolov!
Han gör sina behov som han ska. Älskar mat. Fäller inte jättemycket hår. Bits eller rivs inte när vi leker med honom. Ibland får han kattfnatt och rusar runt i lägenheten. Det är bara kul.
Shipi älskar att sitta på balkongen och kolla koll på grannarna och jaga insekter. (Vi har kattnät.) Han är också väldigt nyfiken och vill hänga med när man håller på med något.
Älskar att tugga på växter
Jaha, är det då bara frid och fröjd med att vara ny kattägare? Nä, inte riktigt. Katter gillar att tugga på växter så jag som är växtälskare har fått kattsanera hemmet och har numera bara plantor som katter tål. Shipi har fått en stor kruka med kattgräs som han han äter av varje dag. Allt var lugnt trodde jag – men jag hade missat att de inte tål rabarber!
Jag har i många år haft en rabarberplanta på balkongen. Shipi rörde aldrig den så jag trodde att den var ointressant – tills en dag. Helt plötsligt upptäckte dottern att han tagit sig en rejäl tugga på några blad. När jag googlade på katt och rabarber insåg till min fasa att det inte var bra för dem. Det blev att ringa veterinären. Avvakta och se hur han regerade blev svaret. Allt gick tackolov bra och rabarbern är numera under nät så att det kan inte hända igen.
Andra avigsidorna med att ha katt
Ett mindre trevligt aber med Shipi är att eftersom han är ganska långhårig så spyr han upp hårbollar med jämna mellanrum. Blä. Och förstås oftast mitt i natten eller tidigt i ottan. Då blir det fart på oss.
Men det som är jobbigast är ändå Shipis ovana att jama som besatt sent på kvällarna vilket kan driva oss till vansinne innan han får ro och lugnar ner sig. Det är som att ha en bebis – vi vet inte om han skriker för att han vill ha underhållning, om han är trött och vill att vi går och lägger oss eller om han är hungrig.
Gillar att bli buren men inte att sitta i knät
Det enda jag saknar med honom är att han inte vill sitta i knät och gosa, men det kanske kommer. Däremot är han helt okej med att vi lyfter upp honom och bär omkring på honom. Han gillar också att bli klappad. Speciellt på mornar är han extra kärvänlig. Det är en mysig start på dagen.
Så här adopterar du en katt
Har du funderar du på att adoptera en katt? Kontakta ett lokalt katthem. Vi adopterade Shipi från Stockholms katthem i Nacka. Gå in via länken och läs mer om hur det fungerar. Där kan du också se vilka katter som är bokningsbara. Alla katter på katthemmet är vaccinerade, undersökta av veterinär, id-märkta och kastrerade.
Att adoptera en katt kostar 2 500 kronor. Pengarna går till katthemmets verksamhet som drivs av volontärer som arbetar gratis. Andra kostnader som tillkommer är försäkring, årliga vaccinationer och hälsokontroller.